22 juni 1783

Nu har det gått ungefär en månad sedan vi kom till London. Vi längtar hem och önskar att vi kunde åka tillbaka. Men vi kan inte. Vi måste tjäna pengar så att vi kan skicka dem till vår familj, de lär inte klara sig utan dem, trots att det vi faktiskt tjänar är fruktansvärt lite.
   Vi arbetar sex dagar i veckan, och gör samma sak varenda dag, om och om igen. Därför har vi båda två ont i armarna efter de enformiga rörelserna. Vårat arbete är farligt också. Häromdagen blev en liten pojke av med sin vänstra hand när han råkade klämma sig i en av de många maskinerna som finns här. Det finns inget som skyddar oss från olyckor.
   Vi har långa arbetsdagar också. Vi börjar redan klockan sju på morgonen och slutar klockan sex på kvällen. På grund av detta orkar vi inte heller göra så mycket mer när vi väl kommer hem.
   Vi längtar hem till gården och vi saknar våran familj. Vi är så nyfikna på hur det går med barnet mor har i magen!

-Amelia och Joanne Robertson