Idag var det gratisutdelning av den lokala tidningen. Det fanns många intressanta artiklar. Bland annat en om det faktum att det slängs väldigt mycket sopor här i London. Dessutom så slänger vi dem rätt ut på gatan. Hemma på gården slängde vi allt på gödselstacken, men här kan man inte ens gå på gatorna utan att bli smutsig och riskera att träffas av sopor som någon slänger ut genom fönstret. Det är väldigt ofräscht och äckligt, och det känns som att man skulle kunna spy när som helst. Eller som att man ska bi sjuk. Det måste bero på att vi bor så trångt till skillnad från tiden före vi kom till staden. Vi ber för att vi inte ska bli sjuka, för om man är för sjuk för att arbeta blir man troligtvis av med sin anställning.
En annan sak som är annorlunda med att bo i staden är att vi inte längre arbetar efter solens timmar. Vi måste istället följa klockan, den mannick som håller reda på tiden åt oss. Det är viktigt att vi är på fabriken vid rätt tid, annars kanske de säger upp oss.
Något av det konstigaste vi någonsin upplevt skedde för drygt en timma sedan. Vi satt och skrev när det plötsligt ringde på dörren och Amelia gick för att öppna. En man i kostym och lång rock stod utanför. Han överraskade Amelia med att fråga vilket år det är!
"1783", svarade hon naturligtvis.
"Jäklar!" utbrast då mannen. "Det var ju meningen att det skulle vara 1883! Varför blir det alltid fel? Det måste vara något som är trasigt."
"Va?"
"Artonhundra, sjuttonhundra, det är hundra år fel!"
"Jag förstår inte", sa Amelia och just då kom Joanne för att se vad som stod på.
"Jag kan berätta, men ni lär inte tro mig", svarade han. Vi tackade ja och bjöd in honom.
Sedan fick vi höra något alldeles otroligt.
Han berättade att det här kallas för den industriella revolutionen, och att vi nu tydligen har börjat förstöra planeten. Tydligen så släpps det ut en gas som kallas koldioxid när man eldar, som vi gör till ångmaskinerna, och den är inte bra för någonting uppe i himlen.
Våra arbetsvillkor kommer att förbättras i framtiden, och då kommer inte heller barn behöva arbeta. Kvinnornas löner kommer till och med att öka och våra rättigheter bli bättre!
Han kom dock med fler dåliga nyheter. Eftersom att vi nu har börjat utvinna stål, så kommer man kunna tillverka vapen. Effektiva vapen, farliga vapen. På grund av detta kommer många att dö. Men England kommer alltid att klara sig.
Det kommer tydligen också att ske en befolkningsökning, men hur många människor det kommer att bli, det sa han inte. Det är på grund av att det har flyttat in så många människor till städerna. En urbanisering, kallade han det. Sedan kastade han en blick på klockan och ursäktade sig, men han var tvungen att gå, sade han. Sedan gick han bara ut genom dörren utan att säga något mer.
Samtalet med honom väckte flera nya tankar hos oss. Vi har ju faktiskt märkt av flera förändringar själva. Ekonomin brukade vara beroende av jordbruket, men nu är det lätt att se att det är industrierna som styr över pengarna.
Och när vi bodde på landet, då fanns det bara medelklass och överklass, men här i staden har vi märkt att det faktiskt finns en arbetarklass också, den som vi tillhör, och den har det sämst jämfört med de andra två klasserna.
Vi har funderat på vad allt det här leder till. Leder det till något dåligt eller till något bra? Kommer mänskligheten ha det bättre eller sämre? Kommer världen i framtiden bli en bättre plats än nu, eller skulle allting ha blivit bättre om ingen hade börjat med industrierna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar